Människors avundsjuka

Varför är det här med copyright så svårt att förstå?
Om du inte tagit photon med kamera eller ritat eller på annat sätt skapat bilden eller konstverket, så HAR DU INGEN COPYRIGHT.

Det är ju inte hela sanningen, men det är allt du behöver veta om copyright. Du vet ju mycket väl om du har tagit photon. Du vet mycket väl att du inte har gjort den där snygga bilden på vykort någon skickade dig. Rätten att använda bilden är inte din bara för att du äger vykortet. Du kan inte börja skanna in bokillustrationer, tidningsbilder och konstverk du äger bara för att du kan, det fattar du väl.

På svenska heter copyright upphovsrätt. Det är ganske lite svårare att förstå, men copyright förstår du. Copy betyder kopiera, right betyder rätt. Rätt att kopiera.

Kanske du förstår inte att när du klippar och klistrar en snygg bild på nätet på din blogg, så kopierar du.
Kanske du förstår inte att när du sparar en fin bild på nätet på din dator och sen använder på olika sätt, så har du kopierat.
Det har du. Lita på mig. det är det där copyright handlar om.

Tänk lite bakåt i tiden.
En gång i tiden det enda sättet att kopiera ett konstverk var att rita eller skriva om det. Kopiera.
När man kom på att man kan gravera bilden eller texten på en trä- eller metalskiva och då få många likadana kopior, och människor var beredda att betala för att få en sådan bild för att dekorera sitt hem med, eller kunna läsa texten. så började det här med kopiering ordentligt. På 1700-talet hade många människor, speciellt dom rikare, koppargravyr på väggarna, i alla fall en bild av kungen, och flera böcker, i alla fall en Bibel.
Det tog en ganska lång tid innan man kom på att man kan använda ljus och kemikalier till att kopiera konstverket. Man uppfann kameran.
Ganska snabbt efteråt kom man på olika sätt att skapa en så bra kopia av photot att man kunde trycka hundratals kopior som var nästan lika bra som originalet, och använda som bokillustrationer. Givetvis började man också sälja dessa fyra-färg-kopior relativt billigt.
Man kom också på hur man kan ta en kopia av en skriven sida och trycka det utan att använda rörliga typer, och då exploderade det här med boktryckeriet också.
Sedan kom tidningar med färggranna bilder som man tog loss och hade på väggen…
Alltså – man hade en konstverk på väggen och man brydde sig inte ett dugg om vem som hade gjort det, bara om att det var snyggt, fint och passade…

Låter exakt som när 99% av bloggare väljer bilder för sin blogg, eller hur? Jag gör det med, så jag förstår mycket väl varför du gör det. Det finns ju hur många fina bilder som helst, världen är full av bilder, och de är vackra och fina och passar perfect…

Men – vad om konstnären? Jag är en konstnär, en mycket obetydlig sådan, en amatör, hobbykonstnär… självutbildat… Jag skulle väl vara bara glad om någon av mina kreationer blev lika omtyckt som någon av de mest använda bilderna på nätet. Helt logiskt tänkt betyder det att människor tycker om vad jag gör, och jag får gratis reklam, och människor kommer och tittar vad annat jag gör, och jag kommer att kunna sälja mitt verk och kanske försörja mig själv med min konst :-) Eller?
Ah. Där kommer kruxet, du ser. När du bara tar min bild, utan att bry dig vem som gjorde det, berättar du inte till människor att det var JAG. Dom kan inte hitta mig och komma till mig och köpa min konst och låta mig leva med det och göra vad jag helst vill… alltså – DU STJÄL MITT KONSTVERK.
Och sedan kopierar hundratals människor bilden från din virtuella vägg, och sprider den överallt i världen, och till slut ingen kan ens ta reda på vem som har gjort bilden.
Varje gång du tar en ”snygg bild” från nätet och använder det utan att säga vem som har tagit photot eller målat bilden, stjäl du från konstnären!

När konstnären är någon Karl Bang, Jennifer Galbraith, Jonathon Earl Browser eller så, gör det inte så mycket, för tillräckligt många människor vet vilka de är och de kan leva på sin konst. Men när konstnären är någon okänt person som lade upp sin konst på sin egen, liten blogg, eller en konstsajt som Deviant Art, eller försöker sälja sin konst på Etsy eller liknande… eller när det handlar om någon icke-USAnare – som till exempel en svensk konstnär, som Alvaro Tapia – då kan dessa otänksamma stölder orsaka riktig och ibland stor skada. Det finns människor som har varit tvungna att sluta göra konst, för de måste jobba för att försörja sig själv, även när det de har skapat har gått världen runt tusentals gånger. Alla känner deras verk, ingen känner dem…

Och visst skulle man kunna prata om att när man är en RIKTIG konstnär så skapar man även om det vore ens död. Världen är full av hungriga konstnärer, som ljuger, stjäler och mördar för att kunna skapa. Många RIKTIGA konstnärer dör av svält och sjukdomar de hade kunnat undvika, om någon hade köpt deras konstverk. Tusentals konstverk blir aldrig sedda av någon än deras skapare. Det händer hela tiden. Är det något bra, då? Det tycker inte jag.
Tänkt på din favoritbild.
Tänk att det finns hundratals konstnärer som skulle kunna ha skapat den, och skulle kunna skapa exakt lika fina, vackra, underbara bilder, och gör det också, men du vet ingenting om dem… För nuförtida lever man inte på sin konst, för människor får nog av skönhet genom att titta på stulna bilder på nätet…

När du tar en fin photo på nätet, och använder för att illustrera ditt eget blogg, stjäl du trafik från den som tog photot. Du stjäl skörden från hans/hennes arbete. Han/hon hade kanske kunnat bli en professionel fotograf, eller göra en bok av sin blogg, sina bilder och sitt skrivande… han/hon hade kanske kunnat försörja sig med reklaminkomst från sitt blogg. Men, det kommer inte att hända, för du stal bilden…

Jag anklagar dig inte om fula saker bara för att jag är elak och svartsjuk, utan för att du ÄR en tjuv när du tar bilder på nätet och använder till att illustrera din blogg.

Jag erkänner att jag är en tjuv också. Det kanske är fulare att stjäla och veta att man stjäl och veta de möjliga negativa konsekvenserna och ändå göra det, än att vara en tjuv utan att veta och förstå det. Det vet jag inte, och det bryr jag mig inte om heller.

Men… när du sedan går runt och klagar om hur hemska människor är som anklagar dig för sådana hemska saker, och visst är du inte en tjuv heller, för du har aldrig i ditt liv stulit något, för om det är på nätet är det allmän egendom, och det vet ju allihopa, så varför är man då så elaka osv, så är du inte bara en tjuv, du är en lögnare också.
När du berättar till dina vänner om den ”avundsjuka” människan som kom till din blogg och ANKLAGADE dig för att STJÄLA – DIG! – så är du inte bara en tjuv, du är en lögnare också.

När du gör detta och samtidigt har mage att använda det här tecknet (c) på ditt blogg, och tror att människor ska ”respektera” din text och bilder… du är inte bara en tjuv och lögnare, du är också en idiot. En idiot som tror sig vara bättre än alla andra… Och DET, min vän, det är något jag har problem med.

Att du stjäl är helt OK enligt mig. Jag är för copyleft. Jag anser att RIKTIGA skapare har mer ideer än de kan använda i sitt livstid. Jag har det i alla fall. Om nu någon lånar mina idéer, är det inte en världsänd, för ”there’s plenty where that came from”, och de är alla goda. Dessutom, jag är inte bra på allt. Det finns saker du är bättre på än jag. Om du tar min idé och gör det till något bra, vinner vi allihopa. Visst vore det kul att få ens lite av äran, men – vad vet jag. Idéer är som moln. De tillhör ingen. Det är vanligt att flera människor får samma idé samma gång. Alla konstnärer vet att ingen av deras idéer är originell – de är alla kombinationer av associationer, född ur allt vi ser, läser, upplever – och alla människor ser, läser och upplever väldigt lika saker, ibland även det samma. Alla konsnärer vet också att deras stil är unik. Det är bara jag som kan skapa det jag skapar. Andra kan ha liknande stilar, men det finns skillnader, och det är dessa skillnader, som gör hela skillnaden ;-)

Jag vet också, att om man verkligen vill leva på sitt konst, så kan man det. Det kräver mycket jobb och uppoffringar, och alla är inte färdiga för det. Ibland måste man till exempel ge sig och göra mer kommersiella arbeten, för att kunna arbeta med det annorlunda, kontroversiella och speciella. Man har sitt brödarbete och sitt bullarbete ;-) Som författare får man höra att i början av ens karriär så gör man sitt vanliga arbete och när andra sitter och slöra vid tvn eller går ut och festar med kompisar, väljer man att sätta sig vid datorn och skriver. Om man skriver bara en timme om dagen, och varje dag, så lyckas man skriva väldigt många sidor av text under året, och om man är en författare värd namnet, är de flesta av dom sidorna värt något… och det är det samma med all kreativ arbete. Man gör sitt brödjobb och om konsten verkligen betyder något för dig, tar du en timme eller all din fritid, och målar… och det blir många timmar och många konstverk under årets gång.
Det här med konstnärer som svälter för sin konst är lite löjligt, tycker jag.
Det är som alla dessa människor som är färdiga att DÖ för något, men inte att LEVA för det.
Det är som jag, som försöker gå ner i vikt och vore färdigt att ge ”vad som helst” för att vara smal, utom att sluta äta skräp och börja motionera… >:->

Jag försöker också laga lite av det som jag har brutit, genom att prata om copyright, och genom att ha en blogg med konstverk, där jag visar bilder jag tycker om, och säger vem som har gjort bilderna. Jag letar efter konstnären på dom ”föräldralösa” konstverk jag tycker om. Jag önskar att det hjälper ens lite. Kanske jag ljuger för mig själv, kanske är skadan skett redan, men jag vore glad om någon gjorde det för mig, och jag tycker om att tänka, att jag kanske ”omvänder” någon, lyckas ge någon äran för deras arbete, möjliggör någons konstnärsliv.

P.S. Orsaken till detta är att jag pekade ut snällt en uthovsrättsbrott till en människa jag trodde var en seriös och intelligent ”business woman”, och det visade sig att hon är bara en dum barnunge som leker en företagare. En sådan besvikelse.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

A Perfect Guide anything but perfect…

Hugo Rehnberg, jag kan förstå att du förmodar din modeskribent vet vad hon talar om, men, snälla, när du nu inte själv vet något om saken, uttala dig inte som om du visste, bara för att någon du tror på veta säger saker.

Karin Winther gör så många fel i sin lilla artikel om ”den kungliga stilen” att det är upprörande att läsa.

1) Hertiginnan av Windsor var inte en kunglighet.
Dessutom, om Princessan Grace (inte Grace Kelly, i en artikel om den kungliga stilen) räknas inte för ”hon var en stilikon längt INNAN hon gifte sig in i Monacos kungafamilj (vilket altså inte ens finns – det är Monacos FURSTEfamilj) räknas då inte hertiginnan av Windsor heller, för hon var också en stilikon långt INNAN hon gifte sig. När princessan Grace räknas ut pga detta, känns det märkligt, att princessan Diana räknas ut pga hon blommade ut some en mode- och stilikon EFTER hon hade gift sig in i Englands kungafamilj.

2) Mode, stil och brand är tre olika saker. Att ”den kungliga stilen” är klassisk och rätt så formell, betyder inte att den är ”tråkig, pryd och monoton”. Att en modeskribent gör det mistaget är oförlåtligt. Speciellt, när i samma nummer beundras det ”könsblandat mode” och ”40-tals ladyn”.
(Vem än valde bilderna till den artikeln är en idiot – kanske Karin Winther igen?
Lisa Fonssagrives är en legend, men just det där bilden om henne, halvnaken vid spegeln, är inte på något sätt representative om henne eller 40-talsstil.
Bilden på hertiginnan av Windsor är från 1940. Inte representativ för 40-talet. Också, när man tänker att hon var på tiden när bilden togs hustru till Bahamas guvernör, och spenderade lättsinnigt sin makes pengar i USA för att bland annat köpa mode.
Lanvin höstkollektion 2009!!! På vilket sätt är HÖST TVÅ ÅR SEDAN relevant till VÅR OCH SOMMAR NU?)

Exempel på moderna kungligheter Karin Winther hade kunnat nämna, men inte nämnde är prinsessorna Victoria, Madeleine, Mette Marit, Mary, Marie, Maxime, Laurentien, Letizia, Beatrice, Eugenie, Mathilde, Tessy, Alexandra, Caroline and Stephanie. Orsaken till att Karin Winther inte nämnde en enda av dessa riktiga kungligheter är antingen den att hon tycker de är alla tråkiga – eller att hon inte vet de finns. Jag gissar på det senaste, för dessa kvinnor är verkligen inga modehaverister.

Prinsessan Letizia var en stilikon redan innan hon blev en prinsessa, men hon har inte glömt eller slutat klä sig väl.
Prinsessan Mette Marit gjorde H&M populär i hela världen. Inte att H&M vore ett tecken av moderiktighet, men att kvinnor tyckte om hennes stil och tog efter… och det är det som är mode, det kvinnor faktiskt har på sig, och inte det vad några snorkiga själv-utnämnda fashionistor tycker de ska ha på sig. Och hon blir bara bättre med åren.
Jag skäms inte när jag tittar på våra svenska sessor. Jag tycker de är vackra, stiliga och moderiktiga unga kvinnor.
Givetvis de klär sig inte som Lady Gaga, men vem gör det? Inte Karin Winther i alla fall…

Marie Antoinette och Elizabeth I är de enda kungligheter Karin Winther tycker klädde sig väl före 1900-talet. Vad? Jo, visst, det har ju inte gjorts några andra historiska filmer om kungligheter det senaste tiden. Eller, om hon hade sett ”Victoria and Albert”, hon skulle förmodligen har nämnt Victoria också som en modeikon… eller kanske inte, för Victoria är epiteten av ”pryd, traditionstyngd och monoton” mode. Hon klädde sig ju bara i sorgdräkten efter Albert dog.
Ok, så hon har inte besökt livrustkammaren eller Nordiska Museets bestående modeutställningen heller. Inte kan man väl förvänta sig att en moderiktig ung tjej besöker museer? Ja, det kan man faktiskt, när den här unga tjejen försöker uttala sig om modehistoria, och det verkar att allt hon vet om modehistoria har hon läst från moderna modetidningar.

Här har vi kejsarinnan Sissi iklädd i Worth klänning. Men – jag förmodar Karin vet inte vem Sissi eller Worth var heller.

Nå… låt oss titta på Karin Winther själv.

Karin Winther själv klär sig i svart, och ”brukar köra på i princip samma look hela tiden” när det gäller smink och hår. ”lite halvlockigt hår och sotiga ögon”. Det låter bekant… var har jag sett det tidigare? Just det, Kate Middleton!

Hon pratar sig gärna blå om hertiginnan av Windsor. Ni vet, kvinnan som sade att en kvinna kan aldrig vara för rik eller för smal.

”Vad tycker du om det smala kroppsidealet?
– Det känns tråkigt, eftersom det är så ouppnåerligt. Size zero-grejen är helt vansinnig. Normen som har satts för unga tjejer idag genom magasin och tidningar som visar smala 12-åriga östeuropéer är inte vettig.”

Så Karin visste inte att den normen sattes redan 100 år sedan, bland andra av hennes egen stilikon… intressant.

Dessutom vet hon inte att ”det smala kroppsidealet” handlar inte om ”size zero”, utan size 38… De flesta kvinnor i Sverige har storlek 42, och om man är större, har man svårt att hitta kläder, speciellt moderiktiga, snygga kläder, som ser snygga på en också, och inte bara på dom trådsmala modeller och ”fashionistas”. Jag är 100% säker att Karin Winther är mindre, och ser inga problem med det.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kent Ekeroth: “Judarna är nyttiga idioter för muslimerna”

webb_fuldesign_folkdrakt1Läs intervju med KE i Judisk Krönika #6 2010 sidan 24-26

Som alla onyttiga idioter är han inte farlig, men hans idéer är. tyvärr, just för att han är en onyttig idiot (med fötterna i klaveret, byxorna runt anklarna etc.) blir varken han eller hans idéer tagna på allvar av de som fortfarande har förmågan att tänka och känna igen vad det är de ser.

Därför sitter hans parti i Riksdagen idag.

Det är fortfarande ingen som tar de här brunskjortorna på allvar, så alltså är det inga politiker som tar debatten – öppet där vanligt folk befinner sig. Tyvärr. Jag skulle vilja se riksdagsdebatten fokusera på att plocka sönder alla deras argument, varenda gång SD hävdar att det ena eller det andra blocket ‘röstar med’ dem – i direktsänd TV. Och jag skulle väldigt gärna se att block-politikens ‘princip-röstande mot det andra blocket upphörde’. Sluta käbbla om vem in blocken som ‘röstar’ med SD – rösta ner dem av PRINCIP, därför att deras IDEOLOGI är vansinnig.
I Södertälje, Sveriges invandrartätaste kommun, fick SD majoriteten av sina röster från de invandrartätaste (majoriteten av invånarna är invandrare) stadsdelarna, också på riksplanet.
Det kan bara betyda en sak: Helt vanliga andra och tredje generationens invandrare i Södertälje, ser sig som svenskar(vilket de också är) och röstar med SD för att, som en kommentar i LT sa: ”bra att sd kom in i riksdagen. jag hoppas att det nu blir någon ordning på den katastrofala invandringspolitiken som Sverige har” och en annan: ”Varför tror ni att folk röstar på SD? har ni alla skruvar lösa eller? Man vill ju få lite ordning och reda på den här skitstan”. De fattar alltså inte att SD ser dem som ‘icke-svenskar’. De tror att SD talar om ‘muslimerna’ och ‘judarna’, vilka de hatar själva – inte om svensk-turkiska och svensk-irakiska assyrier/syrianer.

Så länge de andra partierna från vänster till höger antingen ignorerar SD’s IDEOLOGI eller skrattar åt dem, behandlar dem som man behandlade Ny Demokrati, eller attackerar varandra när SD röstar ‘med’ något av blocken, vinner SD poäng och sympati. Det innebär ännu fler röster i nästa val, fler mandat och mer makt.

SD har redan idag en rätt stark kontakt med Dansk Folkeparti, som man ser som ett föredöme och framtida samarbetspartner. “Partiet ingår inte i regeringen och har heller inget sådant önskemål, utan stödjer regeringen huvudsakligen för att få gehör för sin invandringspolitik. En politik som numera till större eller mindre delar adapterats av samtliga andra partier som är representerade i folketinget,  förutom hos Radikale Venstre och Ny Alliance.” (Wikipedia) – som exempel kan ges att invandrare i Danmark på rutin deporteras om de inte kan uppvisa tydliga papper på att de har medel för sin försörjning, eller bär med sig en sådan summa, eller om de inte har giltiga identitetshandlingar som kan styrka var de kommer ifrån. Den danska polisen beslagtar rutinmässigt identitetshandlingar, för att sedan ta i förvar och deportera invandrare som saknar dessa handlingar.

Må vara att vi i Sverige inte är DÄR ännu, men svenska politiker bör läsa in sig på dansk politisk nutidshistoria, för att se vad det leder till när man inte tar främlingsfientliga partiers ideologier på allvar, och utarbetar strategier för att dels möta det politiska behov sådana partier fyller (en tydlig invandringspolitik som ger gamla och nya invandrare möjlighet att integreras både socialt och ekonomiskt) och dels för att ta den ideologiska debatten, annars står snart hela det politiska etablissemanget och bugar för onyttiga idioter i bruna skjortor.

Publicerat i Främlingsfientlighet, Islamofobi, Nazism, Press/Media, Sverigedemokraterna | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att protestera mot Nobel’s fredspris…

Ryssland, Kazakhstan, Algeria, Tunisia, Saudi Arabia, Pakistan, Sri Lanka, Iraq, Iran, Vietnam, Afghanistan, Venezuela, Egypten, Sudan, Kuba och Marokko närvarade inte fredsprisutdelningen av flera orsak.

Fidel Castro kallar valet av Liu Xiaobo till ”ideologisk attack”.

Hugo Chavez tycker att Kina är ett underbart land med perfect statsskick och dessa dissidenter är bara högerpolitiska troll som försöker kasta omkull något bra och fint.

Jag tänker på vissa människor som har kallat mig både det ena och det andra för att jag har pekat på vissa… vad ska man kalla dom… åsiktsskiljaktigheter jag har med vissa personer på denna lista – speciellt Hugo Chavez och Mahmoud Ahmadinejad – om mänskliga rättigheter. Det är sorgligt att ens ideologi blir till en religion i så mån att man kan inte längre ens se sanningen om ens idoler.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Ta debatten istället för att censurera!

Om verk av detta slag ska beredas plats på våra offentliga institutioner är en svår fråga. Jag anser att de inte ska det. Men svenska liberaler verkar se det som en liberal självklarhet att bereda plats för antisemitism. Erik Svansbo: Liberaler blundar för antisemitismen.

Problemet med en växande antisemitism i Sverige är inte att den bereds utrymme, på t.ex bibliotek, eller att den fortplantar sig som ogräs bland såväl svenska vänsterradikaler som högerradikala muslimer, utan att den inte bemöts på ett sakligt sätt. Den får hänga på väggar och skandera på torg oemotsagd, utan analys eller vettig belysning från vare sig politiskt eller kulturellt håll.

Förmodligen för att man tror at om man ignorerar den, försvinner den, som troll på internet. Eller så för att det kulturella och politiska etablissemanget har blivit gammalt och trött.

Det hjälper inte att neka vänsterradikaler eller högerradikaler tillträde till det offentliga rummet – det ger dem bara ‘martyrstämpel’ och stärker deras politiska och intellektuella ställning hos de mindre allmänbildade. Det är lönlöst att argumentera med dessa personer, de befinner sig inte i debatten för att utbyta åsikter eller lära sig något. Deras syften är rent propagandistiska.

Däremot fungerar det alldeles utmärkt att argumentera mot deras argument. Alltså, istället för att censurera antisemitiska uttryck och värderingar, ska man ta debatten med dessa – inte personerna som ger luft åt dem, de njuter alldeles för mycket av uppmärksamheten – utan  med värderingarna och uttrycken.

I fallet med utställningen in Norrköping och Stockholm hade det alltså varit på sin plats att vid sidan av utställningen ha antingen en parallell utställning in vilken antisemitismen belysts på ett sätt som bemött de antisemitiska inslagen, eller plats för ett Tv-sänt debattforum i anknytning till utställningen, som inte fokuserat på Israel och/eller Palestina utan på just antisemitismen och de värderingar som ligger till grund för den.

Yttrandefrihet handlar ytterst om varje människas rätt att uttrycka sin åsikt och att bli hörd – men med den friheten kommer också ett ansvar, och det är där Lagen om hets mot folkgrupp kommer insamtidigt som jag har rätt att ge uttryck för min uppfattning har jag också rätt att ta konsekvenserna av att jag med mina yttranden möjligen kränker någon annans rätt till frihet från verbala och fysiska attacker grundat på deras etnicitet.

Publicerat i Antisemitism, Yttrandefrihet | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Vem är kommunala trafiken för?

Jag har haft lite problem med bussarna den senaste tiden, och nu informerar SL mig att busskusken har rätt att vägra ta mig på, om min bagage är för bred för att tas in genom framdörren, även om det finns rikligt med plats i bussen.

Det betyder, att jag kan inte längre gå och storhandla, för jag orkar ju inte bära en storhandling, jag måste ha en shoppingkärra med mig, och det är väldigt otymplig och oftast går inte att manövrera lätt genom kurvan från dörren till gången på bussen.

Det att jag klarar av att lyfta min shoppingvagn inne i bussen alldeles bra själv, och alltid har en giltig färdbevis med mig, och alltid uppför mig väl och snällt, och är ren och städad, det har ingen betydelse.

Människor med rollator och barnvagnar är alltså välkomna på en buss, även när de inte betalar, men jag, som betalar, inte är det.

Det är dock inte så bra för människor med barnvagnar heller. De har egentligen ingen rätt att be om hjälp för att få barnvagnen inne i bussen. Om de inte klarar av det ensam, är de en riskmoment om det händer en olycka, så egentligen får jag inte hjälpa dem med barnvagn in eller ut ur bussen heller, för då är jag medbrottsling.

Med andra ord, om du försöker spara naturen genom att använda bussen, se för att vara ung och frisk och inte ha några väskor eller sådant med dig, mer än vad du kan ha på knäna när du sitter. Använd inte bussen om du ska resa eller handla något större än ett par paket mjölk.

Om du är måste använda bussen på grund av att du är fattig, eller har en social handikapp och därmed känner ingen med bil, har du en större problem. SL vill inte vara din ”vän” heller. De vill inte ha dig som kund. Du ska inte tro att du kan utnyttja affärernas storpackspriser och erbjudandena, för du måste verkligen vandra genom skog och berg på fots dit och tillbaka, och bära med dig allt du inhandlar.

Jag behöver förmodligen skaffa mig en hundspann, cykel med vagn eller en bra kärra, så att jag kan gå. Då börjar förmodligen affären och kunderna klaga pga jag måste lämna denna på parkeringsplatsen och ”den är menat för bilar, din idiot!”.

Fast jag skulle inte våga lämna min mjölkkärra utanför affären… den är en så pass speciell sak att hela området skulle snabbt fatta att den är våran, och då skulle de förstöra den om de kunde. Jag skulle behöva ta den med mig in till affären, och vad skulle människorna sedan säga? Det hjälper ju inte ens att förklara, för de skulle inte tro på mig.
Det finns ju ingen antisemitism överhuvudtaget, det är ju bara vad judarna säger för att undvika kritik.
SL kan omöjligtvis vara så omöjlig, jag måste ha fattat något fel.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

…helt ok att Israel existerar, förutsatt att det ‘judiska’ försvinner?

Fredrik Segerfeldt tog sig tid att läsa mitt inlägg och bemöta det. Det tackar man för.

“Jensen har missuppfattat mitt argument helt och hållet. Det har ingenting med det specifikt judiska att göra. Jag är generellt skeptiskt inställd till etniska stater, som identifierar sig inte utifrån en konstitution, ett knippe regler för en civil relation mellan medborgare och stat, utan utifrån etnicitet.

Nej, Fredrik, jag har inte missförstått ditt argument, inte på något sätt eller vis.

Faktum kvarstår att du ställer dig kritisk till en nationalstats legitimitet på grundval av vad du uppfattar som dess definierade etnicitet. Att du samtidigt ställer dig generellt kritisk till nationalstater, i gemen, grundade på etnicitet – som exempel nämner du Rhodesia när det fortfarande existerade och styrdes av en vit minoritet1* – förändrar inte de rasistiska/antisemitiska inslaget i din hållning. Det vidgar det hela, ger det större omfattning, inte tvärtom. Din skepticism är grundad på hur etnicitet definierar en särart som i sin tur definierar ‘enheten’ nationalstat. För dig är det helt ok att Israel existerar, förutsatt att det ‘judiska’  inslaget upphör att finnas med i bilden. För dig är det av underordnad betydelse vad Israel gör som nationalstat, bara etniciteten upphör. Jag är ledsen, Fredrik, men det förstärker bara min uppfattning om din antisemitism och hur mycket av dig den omfattar.

1*(Rhodesia är ett intressant val av exempel, med tanke på att både höger- och vänsterradikaler, näst efter att jämföra Israel med Nazi-Tyskland, formligen älskar att jämföra Israel med Sydafrika under apartheidtiden, jag antar att de likaväl skulle kunna använda Rhodesia för sina syften).

Han sätter helt enkelt likhetstecken mellan antisionism och antisemitism. Det är orimligt.

Detta påstående  är grovt vilseledande, eftersom det förutsätter att Fredrik Segerfeldt och jag menar samma sak när vi talar om ‘sionism’, ‘antisionism’ och ‘antisemitism’. Det har inte klarlagts.

Definiera sionism, Fredrik, så att en definition av antisionism är möjlig.

Jag kan ge dig en hjälpande hand:

‘Antisemitism’ kan enligt min uppfattning (och det ärt faktiskt den gängse definitionen) bara betyda EN sak: ‘fördomar om/ fientlighet och/eller hat gentemot och/eller  särbehandling av judar och det judiska pga etnisk särart.

‘Antisionism’ kan definieras på många sätt, helt beroende på vem du talar med, men generellt sett menas med antisionism ‘ett förnekande av staten Israels rätt att existera och en önskan att ‘upplösa’ Israel som nationalstat och/eller ersätta den med en Palestinsk/Arabisk nationalstat’ eller ‘ett förnekande av staten Israels religiösa och kulturella legitimitet’. Ingen av dessa definitioner av antisionism är antisemitiska, eftersom de vänder sig mot nationalstaten Israel, inte mot judar eller det judiska.

Sedan försöker Jensen ge mig en läxa i antisemitisk historia. Orsaken är att jag hävdat att den antisemitism som finns i muslimska invandrargrupper i grunden skiljer sig från den europeiska varianten. Det gör den. Av just de skäl som Jensen visar: sekel efter sekel av religiöst drivet judehat i Europa.

Ja, Fredrik, du behövde den läxan och du kan gärna läsa den en gång till, för du har inte lyssnat ordentligt.

Antisemitism i Europa var inte i första hand religiöst motiverad. Sanktionerad av Kyrkan, ja – och Luther t.ex drevs absolut av religiösa motiv, men från Spanien till Ryssland drevs judehatet av politiska och ekonomiska motiv, även om Kyrkan tillhandahöll religiöst färgade verktyg.

Det finns ingen specifik ‘muslimsk antisemitism’ Jag kan inte komma ifrån att du låter lite som att du, trots medgivandet att antisemitismen i muslimska länder är avskyvärt, inte tar det på fullt så stort allvar som det Europeiska – däremot har du rätt i aversionen mot de kristna traditionellt och historiskt varit större i den muslimska världen – och det av religiösa OCH politiska skäl.

Eftersom judar av hävd inte missionerade och av hävd inte tog till vapen annat än i självförsvar, utan snällt betalade de speciella skatter de var pålagda för att de var judar, utgjorde de inte ett hot i t.ex det Ottomanska rike,t på samma sätt som de kristna. Men det betyder inte att det är ett annat slags antisemitism.

Det är samma skit hela vägen från Agadir till  Moskva.

Publicerat i Antisemitism, Israel | Märkt | Lämna en kommentar