Människors avundsjuka

Varför är det här med copyright så svårt att förstå?
Om du inte tagit photon med kamera eller ritat eller på annat sätt skapat bilden eller konstverket, så HAR DU INGEN COPYRIGHT.

Det är ju inte hela sanningen, men det är allt du behöver veta om copyright. Du vet ju mycket väl om du har tagit photon. Du vet mycket väl att du inte har gjort den där snygga bilden på vykort någon skickade dig. Rätten att använda bilden är inte din bara för att du äger vykortet. Du kan inte börja skanna in bokillustrationer, tidningsbilder och konstverk du äger bara för att du kan, det fattar du väl.

På svenska heter copyright upphovsrätt. Det är ganske lite svårare att förstå, men copyright förstår du. Copy betyder kopiera, right betyder rätt. Rätt att kopiera.

Kanske du förstår inte att när du klippar och klistrar en snygg bild på nätet på din blogg, så kopierar du.
Kanske du förstår inte att när du sparar en fin bild på nätet på din dator och sen använder på olika sätt, så har du kopierat.
Det har du. Lita på mig. det är det där copyright handlar om.

Tänk lite bakåt i tiden.
En gång i tiden det enda sättet att kopiera ett konstverk var att rita eller skriva om det. Kopiera.
När man kom på att man kan gravera bilden eller texten på en trä- eller metalskiva och då få många likadana kopior, och människor var beredda att betala för att få en sådan bild för att dekorera sitt hem med, eller kunna läsa texten. så började det här med kopiering ordentligt. På 1700-talet hade många människor, speciellt dom rikare, koppargravyr på väggarna, i alla fall en bild av kungen, och flera böcker, i alla fall en Bibel.
Det tog en ganska lång tid innan man kom på att man kan använda ljus och kemikalier till att kopiera konstverket. Man uppfann kameran.
Ganska snabbt efteråt kom man på olika sätt att skapa en så bra kopia av photot att man kunde trycka hundratals kopior som var nästan lika bra som originalet, och använda som bokillustrationer. Givetvis började man också sälja dessa fyra-färg-kopior relativt billigt.
Man kom också på hur man kan ta en kopia av en skriven sida och trycka det utan att använda rörliga typer, och då exploderade det här med boktryckeriet också.
Sedan kom tidningar med färggranna bilder som man tog loss och hade på väggen…
Alltså – man hade en konstverk på väggen och man brydde sig inte ett dugg om vem som hade gjort det, bara om att det var snyggt, fint och passade…

Låter exakt som när 99% av bloggare väljer bilder för sin blogg, eller hur? Jag gör det med, så jag förstår mycket väl varför du gör det. Det finns ju hur många fina bilder som helst, världen är full av bilder, och de är vackra och fina och passar perfect…

Men – vad om konstnären? Jag är en konstnär, en mycket obetydlig sådan, en amatör, hobbykonstnär… självutbildat… Jag skulle väl vara bara glad om någon av mina kreationer blev lika omtyckt som någon av de mest använda bilderna på nätet. Helt logiskt tänkt betyder det att människor tycker om vad jag gör, och jag får gratis reklam, och människor kommer och tittar vad annat jag gör, och jag kommer att kunna sälja mitt verk och kanske försörja mig själv med min konst 🙂 Eller?
Ah. Där kommer kruxet, du ser. När du bara tar min bild, utan att bry dig vem som gjorde det, berättar du inte till människor att det var JAG. Dom kan inte hitta mig och komma till mig och köpa min konst och låta mig leva med det och göra vad jag helst vill… alltså – DU STJÄL MITT KONSTVERK.
Och sedan kopierar hundratals människor bilden från din virtuella vägg, och sprider den överallt i världen, och till slut ingen kan ens ta reda på vem som har gjort bilden.
Varje gång du tar en ”snygg bild” från nätet och använder det utan att säga vem som har tagit photot eller målat bilden, stjäl du från konstnären!

När konstnären är någon Karl Bang, Jennifer Galbraith, Jonathon Earl Browser eller så, gör det inte så mycket, för tillräckligt många människor vet vilka de är och de kan leva på sin konst. Men när konstnären är någon okänt person som lade upp sin konst på sin egen, liten blogg, eller en konstsajt som Deviant Art, eller försöker sälja sin konst på Etsy eller liknande… eller när det handlar om någon icke-USAnare – som till exempel en svensk konstnär, som Alvaro Tapia – då kan dessa otänksamma stölder orsaka riktig och ibland stor skada. Det finns människor som har varit tvungna att sluta göra konst, för de måste jobba för att försörja sig själv, även när det de har skapat har gått världen runt tusentals gånger. Alla känner deras verk, ingen känner dem…

Och visst skulle man kunna prata om att när man är en RIKTIG konstnär så skapar man även om det vore ens död. Världen är full av hungriga konstnärer, som ljuger, stjäler och mördar för att kunna skapa. Många RIKTIGA konstnärer dör av svält och sjukdomar de hade kunnat undvika, om någon hade köpt deras konstverk. Tusentals konstverk blir aldrig sedda av någon än deras skapare. Det händer hela tiden. Är det något bra, då? Det tycker inte jag.
Tänkt på din favoritbild.
Tänk att det finns hundratals konstnärer som skulle kunna ha skapat den, och skulle kunna skapa exakt lika fina, vackra, underbara bilder, och gör det också, men du vet ingenting om dem… För nuförtida lever man inte på sin konst, för människor får nog av skönhet genom att titta på stulna bilder på nätet…

När du tar en fin photo på nätet, och använder för att illustrera ditt eget blogg, stjäl du trafik från den som tog photot. Du stjäl skörden från hans/hennes arbete. Han/hon hade kanske kunnat bli en professionel fotograf, eller göra en bok av sin blogg, sina bilder och sitt skrivande… han/hon hade kanske kunnat försörja sig med reklaminkomst från sitt blogg. Men, det kommer inte att hända, för du stal bilden…

Jag anklagar dig inte om fula saker bara för att jag är elak och svartsjuk, utan för att du ÄR en tjuv när du tar bilder på nätet och använder till att illustrera din blogg.

Jag erkänner att jag är en tjuv också. Det kanske är fulare att stjäla och veta att man stjäl och veta de möjliga negativa konsekvenserna och ändå göra det, än att vara en tjuv utan att veta och förstå det. Det vet jag inte, och det bryr jag mig inte om heller.

Men… när du sedan går runt och klagar om hur hemska människor är som anklagar dig för sådana hemska saker, och visst är du inte en tjuv heller, för du har aldrig i ditt liv stulit något, för om det är på nätet är det allmän egendom, och det vet ju allihopa, så varför är man då så elaka osv, så är du inte bara en tjuv, du är en lögnare också.
När du berättar till dina vänner om den ”avundsjuka” människan som kom till din blogg och ANKLAGADE dig för att STJÄLA – DIG! – så är du inte bara en tjuv, du är en lögnare också.

När du gör detta och samtidigt har mage att använda det här tecknet (c) på ditt blogg, och tror att människor ska ”respektera” din text och bilder… du är inte bara en tjuv och lögnare, du är också en idiot. En idiot som tror sig vara bättre än alla andra… Och DET, min vän, det är något jag har problem med.

Att du stjäl är helt OK enligt mig. Jag är för copyleft. Jag anser att RIKTIGA skapare har mer ideer än de kan använda i sitt livstid. Jag har det i alla fall. Om nu någon lånar mina idéer, är det inte en världsänd, för ”there’s plenty where that came from”, och de är alla goda. Dessutom, jag är inte bra på allt. Det finns saker du är bättre på än jag. Om du tar min idé och gör det till något bra, vinner vi allihopa. Visst vore det kul att få ens lite av äran, men – vad vet jag. Idéer är som moln. De tillhör ingen. Det är vanligt att flera människor får samma idé samma gång. Alla konstnärer vet att ingen av deras idéer är originell – de är alla kombinationer av associationer, född ur allt vi ser, läser, upplever – och alla människor ser, läser och upplever väldigt lika saker, ibland även det samma. Alla konsnärer vet också att deras stil är unik. Det är bara jag som kan skapa det jag skapar. Andra kan ha liknande stilar, men det finns skillnader, och det är dessa skillnader, som gör hela skillnaden 😉

Jag vet också, att om man verkligen vill leva på sitt konst, så kan man det. Det kräver mycket jobb och uppoffringar, och alla är inte färdiga för det. Ibland måste man till exempel ge sig och göra mer kommersiella arbeten, för att kunna arbeta med det annorlunda, kontroversiella och speciella. Man har sitt brödarbete och sitt bullarbete 😉 Som författare får man höra att i början av ens karriär så gör man sitt vanliga arbete och när andra sitter och slöra vid tvn eller går ut och festar med kompisar, väljer man att sätta sig vid datorn och skriver. Om man skriver bara en timme om dagen, och varje dag, så lyckas man skriva väldigt många sidor av text under året, och om man är en författare värd namnet, är de flesta av dom sidorna värt något… och det är det samma med all kreativ arbete. Man gör sitt brödjobb och om konsten verkligen betyder något för dig, tar du en timme eller all din fritid, och målar… och det blir många timmar och många konstverk under årets gång.
Det här med konstnärer som svälter för sin konst är lite löjligt, tycker jag.
Det är som alla dessa människor som är färdiga att DÖ för något, men inte att LEVA för det.
Det är som jag, som försöker gå ner i vikt och vore färdigt att ge ”vad som helst” för att vara smal, utom att sluta äta skräp och börja motionera… >:->

Jag försöker också laga lite av det som jag har brutit, genom att prata om copyright, och genom att ha en blogg med konstverk, där jag visar bilder jag tycker om, och säger vem som har gjort bilderna. Jag letar efter konstnären på dom ”föräldralösa” konstverk jag tycker om. Jag önskar att det hjälper ens lite. Kanske jag ljuger för mig själv, kanske är skadan skett redan, men jag vore glad om någon gjorde det för mig, och jag tycker om att tänka, att jag kanske ”omvänder” någon, lyckas ge någon äran för deras arbete, möjliggör någons konstnärsliv.

P.S. Orsaken till detta är att jag pekade ut snällt en uthovsrättsbrott till en människa jag trodde var en seriös och intelligent ”business woman”, och det visade sig att hon är bara en dum barnunge som leker en företagare. En sådan besvikelse.

Annonser

Om ketutar

Er... my husband told me that people visiting my blog would like to know something about me... Don't you find out things about me by reading my blog?
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s